Rehabilitering synnedsättning
I början av 1970-talet tog Sverige de första initiativen till en offentligt finansierad rehabilitering för personer med synnedsättning eller blindhet. Sedan dess har rehabiliteringsområdet förändrats men hittills har dokumentationen av detta varit begränsad. Det har lett till kunskapsbrist och en historielöshet som påverkar det offentliga samtalet om hur rehabiliteringen inom synområdet fungerar idag och hur den kan utvecklas.
Författarna Ewa Nilsson och Lisbeth Axelsson Lindh vill med den här skriften bidra med en sådan dokumentation och historik. De berättar om politiska beslut och intentioner som har format området. Skriften omfattar även frågan om utbildning och fortbildning för de professioner som arbetar med rehabilitering inom synområdet.
Författarna lyfter därutöver fram en rad problem med det nuvarande sättet att organisera rehabilitering inom synområdet. I fokus är gruppen äldre med ögonsjukdomen makuladegeneration. Det en mycket stor grupp i dagsläget och utifrån befolkningsprognoser kommer den att bli större i framtiden. Idag är det syncentralerna, som är en del av specialistvården, som erbjuder rehabilitering för denna grupp. Budskapet i skriften är att primärvården istället bör utgöra navet i rehabiliteringskedjan. Författarna visar på politiska intentioner som pekat i denna riktning men som aldrig har förverkligats.
Jag var skriftens redaktör och skribent och hjälpte författarna att formulera sitt budskap. Skriften publicerades våren 2023 och är finanserad med medel från De Blindas Vänner.